I november/december( kom ej riktigt ihåg) ställer vi oss i kö hos AC

Vi var anmälda på att börja den obligatoriska föräldrautbildning i februari, den blev framflyttad till maj för att sedan bli framflyttad än en gång till augusti =( något less var vi på att vänta men samtidigt , inget vi inte är vana vid...tyvärr.

 

I mars var vi på ett infomöte där vi fick prata med en socialekreterare, vi gick igenom vår historia, varför vi vill adoptera och sedan kort om hur processen går till, det tog ca en timme och kändes väldigt bra. Det som inte kändes bra att veta var att det tar längre och längre tid, det är mer krav från länderna och ja....för 10 år sedan var det inte alls lika lång process....självklart är det för barnets bästa det förstår man ju. Men när man redan väntat 10 år på sitt barn känns det som en evighet till.

 

i slutet på augusti och början på september gick vi två hela kurshelger, det var otroligt intensivt, väldigt känslosamt och väldigt väldigt skönt att träffa (en del) andra i samma sits, att äntligen ha någon annan som känn precis som en själv under alla dessa år, alla känslor , alla ingrepp ja..allt....det var en skön känsla att få höra att man faktiskt inte varit själv...man är inte knäpp som kännt som man gjort. Det var en ruskigt bra kursledare som var otroligt lätt att lyssna på, han gav oss bra disskussionsfrågor och satte våra tankar i rullning.

Vi gick igenom kursmaterialet " att bli  förälder till ett barn som redan finns"

där gick vi igenom bland annat:

- hur går adoption till

- att bilda familj

- vilka barn behöver familj

-resan till barnet

- överlämnandet

- att bli en familj

mm.

 

Både jag och maken kände efter denna kurs att de känns verkligen SÅ rätt, å det känns så skönt för under många år var jag verkligen inte redo, men detta har verkligen öppnat upp mina ögon.. 

Under hela kursen har det varit en del tårar från andra men jag kund hålla mig cool, trodde jag verkligen inte då jag brukar lipa åt allt och inget...

Under näst sista dagen när vi skulle avrunda så sa Kursledaren en sak som jag verkligen inte var beredd på, såhär sa han som avslutning och tog sedan en lång paus innan han sa ngt:

 

 

Gud vad det sprutade tårar, och jag kunde inte sluta....tänk en sådan fantastisk tanke! =)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu väntar vi på att få börja medgivandeutredningen, då allt startar känns det som, innan slutet på november ska utredningen vara igång så det sätter igång närsomhelst =)

Kram på er <3